Om boken: 1915 / Det bodde i byn Zimogory en präst vid namn Fader Andronik, en äldre man, men fortfarande stark och livskraftig, som kände till sjukdomar bara med deras namn, trots dess sextio år. Hans familj bestod av tolv själar, av alla kön och åldrar, så att det uråldriga och vidsträckta prästhuset alltid var fyllt av glad liv, skratt, argument och ett brus av röster. Ofta hördes ljudet av en gitarr, som spelades av äldsta dottern, änkan, skriken från lekande barn, och på gården klirrade klockorna från par och trillingar av gästande gäster. Fr. själv Andronik var en gladlynt, mycket sällskaplig man, tidigare år drack han en hel del, men trots allt var han blygsam till utseendet, artig i sitt sätt mot alla, oavsett ansikten och titlar, och hans läggning var så mild, vänlig och samtidigt till den grad av oförsonlighet rättvist att sockenborna värderade honom högt och inte ville släppa honom då han flera gånger avsåg att på grund av sin stora släkt övergå till en rikare församling. Zimogory är en liten och fattig by, förlorad i djupet av skogarna, som kunde ge mat till en präst som bara är nybörjare och inte är belastad med barn. Hustru till Fr. Andronika tog inte alls hänsyn till denna viktiga omständighet och under de allra första åren av deras äktenskap välsignade hon honom med tvillingar två gånger i rad och födde sedan försiktigt en medlem av hushållet varje år. Men från denna Fr. Andronik blev bara gladare.